För ett år sen.

Har kopierat några rader från mitt inlägg för 1 år sen.
 
"20 dagar kvar inan jag ska börja med mina soppor. Länktar konstigt nog. Den 12 september måste jag ringa banken och fixa det sista med lånet. Jag måste börja koka min soppor med. Har gort en inköpslista på det jag ska köpa och valt ut vilka soppor jag vill koka, 
 
I går fick min vän bekedet att hon ska opas den 28 september. Inte så långt från min operation. Nu på torsdag ska vi träffas och surra lite. ta en kopp kaffe sen kanche titta på lite kläder=) Jag har hunnit beställa lite sen så kållar jag ganska mycket på kläder jag vill ha när jag gått ner. Jag kommer ha en helt anna stil än vad jag har nu. Just nu går jag omkring med leggings och linne. Har helt tappat mig skälv.
 
I går bestälde jag en dagbok som jag ska skriva om 1 år frammåt. Från operationsdagen då."
 
Tänk vilka tankar man hadde. Och att jag verkligen länktade efter dessa jävla soppor. Jag kan säga att jag var så taggad. och jag är så glad att jag klarade av detta. Var inte alt för lätt men jag hadde bestämnt mig för att utföra denna operation. 
Dagboken som jag så snygt skulle börga skriva i ligger helt orörd i en låda =) Hahha nåja jag har ju skrivit här i stället. 
 
I dag har jag funderat mycket kring min operation och vad den har lett till. Jag har altid haft god kontakt med min syster i piteå. Före operation var hon väldigt negativ till att jag skulle göra denna operation. Jag var väldigt ledsen över detta och tyckte att hon skulle stötta mig i stället. Vi har desvärre en syster som det inte gått så bra för så det är vel det hon är rädd för. Men jag lever ett helt annat liv än vad min syster gör. Jag har inte tänkt lämna min familj och jag tänker inte börga dricka mer alkohål. Jag vet att vi har detta i släkten men det är ändå ingen risk för mig käns det som. Jag borde i så fall redan vara alkolist. 
Jag vet inte vad det är som gör att hon tar mer och mer avstånd från mig och detta gör ganska ont för mig. Jag är ju fortfarande samma människa fast jag gått ner 40 kilo. 
 
Jag vet att jag skrev mycke om min och min sambos förhållande där ett tag. jag kan säga att det har förändrats jag vet då inte om det är jag som blivit gladare eller om det är gubben men nått är det i jalafal. men vi har det bätre nu än då och jag älskar han verkligen. Han älskade mig nog lika mycke inan jag opade mig men jag älskar mig skälv mer nu kan jag tänka mig. 
 
I bland käänner mig mig som en blomma som länge varit sluten och nu äntligen blommar jag ut i fullo. 
 
Att vara en återsluten blomma i många år har nog gort mig till den jag är i dag. Jag vet att jag kan om jag vill. Bara att jag tog beslutet om att göra denna operation och jag hadde inte många som stöttade mig gorde mig stark. Stark att årka bli den jag vill bli och stark nog att årka stanna kvar i det jag trodde var över. Nya dörrar har öppnat sig och jag är så lycklig. Lycklig av att vara lycklig. =)
 
 

Kommentera här: